Jorden runt med Larssons: IVPM (I väntan på Marcus)

När vi lämnar Sydney är det knappt 2 veckor kvar innan det är dags att hämta upp Marcus. Lite vilsna sätter vi upp fingret i luften och ser åt vilket håll det blåser.... det blåser sydliga vindar, alltså styr vi kosan norrut. Vi stannar till i några mindre städer utmed kusten, solar, badar och har det allmänt gott. Stränderna ser lite annorlunda ut mot vad man kanske kan föreställa sig. Trots milslånga stränder är det inte många som ligger och solar och inte en enda solstol så långt ögat når, om det beror på att solen och UV strålningen är extremt stark här eller om det är någon annan orsak (t.ex hajar, farlig maneter,underströmmar) vet vi inte, men är man i vattnet här är det oftast på en surfingbräda iklädd en våtdräkt. Om man nu ändå vill bada så rekommenderas man STARKT att göra det där det finns bevakade och speciellt utmärkta badplatser som patrulleras av badvakter som har kunskap om de lokala förhållanderna.
Vi får tips om att åka till en VÄLDIGT speciell liten stad -Nimbin så det gör vi naturligtvis. I Nimbin har tiden stått stilla sedan 60-talets hippieera, här har man en alternativ livsstil och bara på den korta stund som vi var där blev vi erbjudna att köpa "röka" 2 gånger.
Vi åker även till Blue Mountains som är en nationalpark och ligger ca 12 mil väster om Sydney. Här stannar vi några dagar och gör lite utflykter, några kortare vandringar (man är inte lika kaxig här som på Nya Zeeland), vi åker linbana över vattenfall, världens brantaste "tåg" ner till regnskogen och kabinbana full med skrikande japaner upp från skogen. Varför Blue Mountains just heter så beror på att det varma dagar avdunstar olja från eucalyptusträdens blad som bildar en blåaktig dimma.
En liten pärla hittade vi i Port Stephens och den lilla hamnstaden Nelson Bay där vi tillbringade några dagar i lugn och ro. Uppe vid golfbanan på eftermiddagen kan ni se kängurur fick vi reda på av hotellägaren och mycket riktigt fick vi se ett 30-40 tal kängurur obekymrat stå och äta medans golfarna svingade hejvilt. De var inte speciellt bekymrade när vi smög oss så nära som 10-15 meter och de verkade minst lika nyfikna på oss som vi på dom(kängururna ,inte golfspelarna). En koalaspottingkväll hann vi med också, trots mycket tips och hejarop från lokalbefolkningen lyckades vi inte att få se någon liten gynnare men en skön kvällspromenad blev det ändå.